Här har man gått med en liten sketen grads feber och lite ont i ryggen i nästan en vecka. Och så lagom till kvällen
innan händelsen med stort H så går feberhelvetet upp till drygt 39 grader. På typ två timmar! Och där ligger den
fortfarande. Fy för fan! Ännu ett bevis på att hela världen är emot mig. I curse you, Murphy!
Och jag som hade sett fram emot att göra min första spelning idag.. Damn, damn, damn it! Men jag vill så himla
himla gärna tro att jag skulle klara det om jag trycker i mig ett par Ipren och bara tar det jävligt lugnt. Vi får se.
Det är ju trots allt inte speciellt länge det gäller..



Jag vill gärna tro det i alla fall.. Just nu känns det lite motigt.

Hej glada världen! Mår fortfarande kasst. Har jävla feber, och på det ont i ryggen sen typ tre dagar. Och ovanpå
allt detta helt fantastiskt härliga, liksom som grädde på moset,  så får jag mail från Familjebostäder om att jag
fått "inget kontrakt på lägenhet". IGEN! Den här gången var jag den enda som hade varit och tittat på den. Så
det kändes förhållandevis hoppfullt jämfört med tidigare. Men så var det självklart nån liten fjant som hade tackat
ja fastän han inte ens sett lägenheten. Och han hade naturligtvis längre kötid. Vad som helst bara för att hindra
mig från att få den.

Så just nu känns det inte speciellt hoppfullt på nåt plan. Fy fan säger jag.

Snälla, säg att det inte är som jag tror! Att hela världen är emot mig?

 

 

Tassan, en av våra katter, hade ju varit borta i ett och ett halvt dygn. Började bli lite nojig framåt kvällen igår eftersom
hon aldrig varit borta så länge innan. Nu är hon dock återbördad, vilket ju känns väldigt skönt.
Jag drömde inatt om att hon hade kommit tillbaka. Fast då var hon ett paket ost. Ni vet, sån där mögelost som ligger i
nåt sånt där svart frigolitaktigt med plastfilm på. Och jag var jätteglad över att hon var tillbaka och stod och klappade
på ostpaketet.
Eh? Var i hela friden får man allt ifrån? Vad är det egentligen för hjärnskräp som huserar i skallen på en när man sover?
Katt? Ost? Kattost? Ostkatt?

Ska nog ta ut cykeln idag. Laga pyspunka, smörja kedjorna och göra den vårfin. Hög tid för det.

Jag satt och funderade lite på vad jag gjorde för exakt ett år sedan. På dagen. Jag var i Milano med klassen då. Sista dagen
innan hemresan. Och de här bilderna är tagna då, på dagen för precis ett år sedan. 

Skyltfönster till HUMANA second hand, samt den obligatoriska bilden på fasad i klassiskt perspektiv, denna gång med
oförberedd nunna milanese.

Inte riktigt bästa dagen på länge idag kan man kanske säga. Haft ont i ryggen hela dagen, vilket är lite olikt mig.
Massage, någon? Mår lite sådär halvsunk över lag. Hade tänkt att jag skulle övat cello hela dagen, eftersom vi ska
ha rep idag och spelning på lördag. Men det blev ju inte av. Har liksom inte haft ork. En liten stund blev det, men
inte mer.
Och så har jag börjat bli lite smått orolig över en av våra katter som inte varit hemma sedan igår kväll. Och det
gör ju inte humöret bättre.


Här nedanför är en dikt av Thomas Tidholm som jag nyligen fick reda på att min pappa hade tänkt att läsa på
morfars begravning förra våren, men inte gjorde av någon anledning.
Jag tycker om den.

Finslipar det sista på arbetsproverna. Inlämning imorgon. Smått nervöst ändå.
Pillar på min cello. Ska visst vara med på spelning första maj. Fyra rep kvar innan dess. Jobbar på att försöka
komma in i regelbundet övande. Ringrostigheten håller på att släppa så sakteliga.

Funderar på saker och ting som vanligt.. Och varför man alltid måste välja.

Så var det det här med koncentrationen ja. Varför i hela helvete hittar man den aldrig när man
behöver den som mest? Och sen när man väl kommer igång så är det inte förrän framåt kvällskvisten,
och så sitter man halva natten sen. Jag börjar tro att det är nåt fel med min dygnsrytm, att jag
egentligen är ett nattdjur. För jag är helt klart nattaktiv när det kommer till sånt här. Vilket sedan är
ganska opraktiskt när man plötsligt blir inringd av jobbet och måste gå upp vid fem på morgonen..
Och femtonhundratjugotusen saker i skallen som måste göras. Arbetsprover, bilder som ska fixas,
arbetsprover, mera bilder, arbetsprover och instrument som måste spelas på. Jag lever omedvetet
efter talesättet "det är aldrig för sent att bättra sig, därför väntar jag lite till". Men nu kan jag inte vänta
längre. Jag blir så trött på mig själv.

En bra grej dock. Sockbeställning klar. Känns gött.
Eller två bra grejer. Två. Sockbeställning klar. Samt att internet funkar igen. Det har löst sig utan extra
omkostnader, trots extrem klantighet.

Nu är det verkligen vår! Och det är lika fantastiskt varje år.
Efter frukosten satt jag på trappan och drack mitt té och löste korsord, ackompanjerad av fiskmåsarna och
den varma vårsolen. Man myser.

Arbetsprover, knäckebrödsbak och mera arbetsprover står på agendan idag. Påskigt så det förslår.
Kanske lite stickning framåt kvällskvisten när hjärnan är för trött för något annat. Sockbeställningen är inte långt
från klar nu. Göttigt.

Glad pjåsk alla!

Kan man bota klantighet? Eller att man är en obotlig slarver? Tips mottages mycket tacksamt.
Man borde väl åtminstone ha lärt sig hur man fungerar (eller inte fungerar..) efter att ha levt ett helt liv med
sig själv. Men nej, nej.
Hade varit duktig igår och fixat snabbt och bra mobilt bredband och bytt telefonabonnemang innan jag åkte till
jobbet. So far so good. När jag slutat och skulle åka hem så hade jag puckat nog inte stoppat ner påsen med
alla avtal och sim-kort och modemsvansar i väskan (vilket jag alltid brukar göra eftersom jag har en tendens
att glömma saker annars), utan hade den löst. Det gick ändå rätt bra. Tills jag gick av andra bussen och gått
på den tredje och sista. Då har påsjäveln åkt iväg själv med den andra bussen och där sitter jag utan påse
och muttrar sketförbannat för mig själv.

Med min vanliga tur så har ju hittegodset fetstängt hela pjåsken så därifrån lär man ju inte få veta nånting
förrän på tisdag. Sim-korten var ju lyckligtvis inga problem, de är spärrade och nya är på g. Det är ju den
sabla modemsvansen som kostar. Han jag pratade med på kundtjänst tyckte jag skulle kolla med hemförsäkringen.
Men det är ju bara löjligt, för med självrisk och allt så blir det ju mer än dubbelt så dyrt som att bara köpa
ett nytt modem. Men det känns ju också smått onödigt att göra innan man ens vet ifall påsen ens lämnats in på
hittegodset..
Jag blir så trött.




Men trots allt så är det faktiskt vår.
Och påsk. Har lagt in sill idag och imorgon ska det bakas knäckebröd.

Lägesrapport

Jobbat hela dagen. Utan egentlig rast. Plockat bajs också. Trevligt. Underbemannat med bara två stycken fram
till halv fyra, med ordinarie personalen på APT. Detta var tydligen medvetet fick jag reda på. Känns ju bra..
Resultat: Trött som ett litet as.

Socka nr 1 i sockprojekt nr 2 färdig.
Resultat: En socka kvar till order complete for my friend.

Världens.. seegaste.. bredband.. En plupp av fem..
Det här är verkligen löjligt. Det är precis som förr i tiden när man hade modem som tjöt och tutade och pep i
telefonen. Ungefär så snabbt går det. Det är till och med nästan värre.
Morgondagens lösning: Skaffa ny såndär mobil bredbandssvans.

Sen vill jag göra egen sillinläggning. Såhär i påsktider.

Borde göra knäckebröd igen också. Sablans gott. Passar ju även till sillen.. Plus att jag ännu inte använt min
julklappskruskavel.

Måste göra grymt bra arbetsprover.
Måste göra färdigt grymt bra arbetsprover.

Jobbade visst igår. Känns ju bra att för en gångs skull göra något som inbringar lite pengar i slutet av månaden. Och apropå kosing. Jag fick spännande läsning med posten igår - årets deklaration. Faktiskt ganska så trevligt med tanke på en restskatt på drygt fem och ett halvt lakan. Vilket ju kan kan sitta fint sådär strax innan midsommar.

Igår var förövrigt också glömskedagen. Lyckades slarva bort mina egenstickade fodrade tumvantar mellan alla bussbyten på väg till jobbet. Och på väg hem var det dags för paraplyet. En klassiker. En skicklig dag. Paraplyet kändes förövrigt nedrans onödigt på det hela taget eftersom det större delen av dagen var riktigt fint vårväder. Dock regnade det på morgonen när jag gick hemifrån. I ungefär tio sekunder. Och vad vantarna anbelangar så får jag väl tolka det som någon sorts vårtecken.. Kommer säkerligen att sticka ett par nya, men det blir nog inte förrän till nästa vinter. Nu får det räcka med tumvantar för ett tag framöver.

Håller förresten på med sockprojekt nr 2 nu. Första sockprojektets socka nr 1 blev klar igår morse. Jag är riktigt nöjd, förutom att tån hamnade lite på sniskan i förhållande till hälen. Inte så att det stör alltför mycket ändå. Men med tanke på att det var min första socka i vuxenstorlek så får jag ändå vara nöjd. Nu gäller det bara att jag inte väntar för länge med att sticka socka nr 2, eftersom risken att den inte blir av blir alltmer överhängande allt eftersom tiden går. Har till exempel ett gammalt projekt i form av benvärmare med eget mönster som jag påbörjade för drygt två år sedan. I vilket jag avslutade den första av två förra våren. Och jag har en känsla av att den kommer att förbli ogift resten av livet..

Har ikväll tittat på andra delen av Män som hatar kvinnor. Och jag måste ändå tillstå att jag tyckte den var rätt bra. Kollade på reprisen av första delen sent igår kväll. Och jag kan säga att under vissa scener var det väldigt behändigt att ha något annat att koncentrera sig på. Fy för sjutton säger jag bara. Och nu slog jag på stort och sitter och smuttar på en vodka lime. Eller något läskande, som farmor skulle sagt.



Och slutligen lite godis i form av trevliga ljudvågor:

Tip of the day nr 1

Bon Iver, som jag retligt nog missade på Way out west i somras. Då visste jag inte vem det var, jag hade sett namnet innan men inte mer. Det retar mig såhär i efterhand eftersom jag tycker han är grymt bra.










Tip of the day nr 2

Vårsol, vårregn, kattgos, barndop, små sockor, stora sockor, Six feet under, askvikning, skavsår, garntrassel.



Jag jobbar vidare på att bli en garnnörd och stickar parallellt med mina sockor en tröja - randig även den.
Sen ska jag i dagarna börja med en beställning på "ett par schyssta stickade myssockor" till en kär vän.
Och så har jag köpt trevligt ofärgat garn (75% ull, 25% bambu) som jag tänkte färga någon dag. Härligt!

Stickar igen. Strumpstickning. Pour moi. Randigt.
I två trevliga garn med skiftande färger. Think it's gonna be good.

 

Förövrigt luktar holloumi välanvänd otvättad strumpa när man steker den.

I alla fall precis i början. Missförstå mig rätt, jag är helsåld på halloumi.

Men luktar strumpa gör den.

 

 

Vill att all snö ska smälta bort. Och jag vill att allt grus ska väck.

Gärna nu. Helst omedelbart. På bumsen. För nu kliar det i mina longboardnerver.

 

 

 

En klok man vid namn Tage Danielsson skrev:
" 'Sverige är vackert på vintern' hör man ofta. Hur vet man det? På vintern är ju Sverige täckt av snö."



Snöig iakttagelse i Göteborg, nr I.

De senaste veckorna har mestadels varit fyllda med en hel del jobb. Men även filmning av provföreställning av en finfin liten allsångsföreställning följt av (mitt första försök till) klippning av en demo. Dessa föreställningar ägde rum på en grundskola i Göteborgsområdet (i sammanhanget tämligen ointressant med namn på skolan eller var den låg mer exakt), där man till lunch fick en liten återblick i den fantastiska kulinariska fauna som frodas i det vi kallar bamba. Jag hade nästan glömt hur det var. Nästintill överkokta makaroner av sedvanligt kletig art, och till detta något som skulle föreställa varmkorv (undrade stilla vad det egentligen var i den..) samt en totalt smaklös vitkål- och morotssallad. Denna kulinariska anrättning dränktes sedvanligt i den klassiska allkryddan för att överhuvudtaget smaka någonting. Till detta även ett knäckebröd som även detta givetvis också sedvanligt piffades till med lite allkrydda, som för att trippa ännu lite längre ner down memory lane sådär, en helt vanlig fredag.


Morgonbussen på väg till jobbet brukar ofta innehålla mer eller mindre djupa funderingar om både ditten, datten och dutten. Till exempel det här med allmän hyfs som att hålla upp dörren för folk som kommer bakom. Eller andra små, men ack så irriterande beteenden som att om någon kommer och sätter sig på sätet bredvid på bussen så fortsätter man inte att sitta så extremt bredbent att man skulle få plats med en mindre elefant mellan benen.


Kul att snön börjar smälta bort nu också. Verkligen. Det kommer ju bli rena rama syndafloden när all den här snön ska smälta bort. Man får väl nobba kollektivtrafiken och börja paddla om man ska ta sig nånstans. På med vadarstövlarna och fram med kanoterna gott folk!



Snöig iakttagelse i Göteborg, nr II.


Slutligen vill jag även rekommendera ett trevligt album, "Biscuits for breakfast", med en gubbesnubbe som kallar sig för Fink. Och att be mig kategorisera musik och placera i fack och genrer är för det mesta fullkomligt värdelöst, men man skulle kunna säga att han bitvis påminner litegrann om Tingsek.





"Jag tänker, alltså gör jag mig till."

Helgen har spenderats med hela familjen (mycket ovanligt) i Dalsland där ett par vänner till familjen har hus, som för tillfället var utrustat med frusna vattenledningar. I Dals Långed för att vara exakt. Det stundade utförsåkningshelg! Det var helt galet vacker vinter där, riktig vintervinter, som i Ronja. Snö i massor och snötygnda träd både till höger och vänster. Det var som om någon hällt ut en kolossalt helt enorm mängd löst vispad grädde över allt. Och så solsken och blå himmel på det. Fullkomligt makalöst vackert! Jag var helt lyrisk.
För egen del var det elva år sedan jag åkte skidor sist (bortsett från lite på längden någon gång), och då var det i Lillehammer med en kompis och hennes familj, som åkt skidor en hel del innan och snitsigt tog sig ner medan jag körde ofrivlliga störtlopp i OS-backarna. Sen var jag i fjällen en gång när jag var åtta bast också. Men det är ju så onödigt längesen så det räknas väl knappt..

Det gick faktiskt bättre än väntat den här gången med tanke på min icke så digra erfarenhet.
Några vurpor visserligen.
Och en lätt stukad hand.
Utöver det susade jag ner för pisten i mina antika illröda termobrallor utan några större missöden eller ofrivilliga störtlopp. Och varje gång jag åkte sista biten upp till backkrönet med liften så var det så förbannat vackert! Speciellt när solen började gå ner. Ojojoj, säger jag bara.
Två dagars utförsåkning och två syrechocker senare hade jag den mest rejäla träningsvärk jag haft på mycket länge. Men sablar vilken helg!

Och så cred till yngsta brorsan som tog sig an utmaningen med bravur, och från att aldrig innan ha åkt snitsigt tog sig ner för backarna.












Storlek 43,5 på pjäxorna är minsann inga småpotatisar. Storfot - javisst.
Plats för raggsockor och att vicka på tårna bör icke försummas.

 

 

Livet är allt bra härligt..
Är på dåligt humör och känner mig allmänt grinig.
Fick nobben på lägenhet igen. Jävla bostadsmarknad.
Jag har inget ordentligt jobb.
Jag är trött och har none what so ever självdisciplin på att gå och lägga mig i tid.
Datorn krånglar och batteriet har kukat ur. Och så är hårddisken full.
Dessutom är det den roliga tiden i månaden och jag känner mig allmänt ful och uppblåst.

Har nu spenderat några dagar i Stockholm som start på det nya året. Vintrigt så det förslår, massa snö och knarrigt under skorna. Promenad på Djurgården, smaskiga téinköp, goda middagar, fetbra bowling, mycket trevligt sällskap och så en inlåsning efter toalettbesök. Bland annat.












Och för att avsluta, en bild av något som min faster hade hittat.


Han är allt bra härlig.

Årets knäck blev väl lite av en besvikelse. Minst sagt så ser den bedrövlig ut. Till mitt försvar så kan faktiskt säga att jag inte ens var inblandad.



Olyckligtvis blev mina mintkyssar som jag gjorde igår inte heller helt hundra. Smaken är det ju inte något fel på, men de stelnar ju aldrig de jävlarna. Det var likadant när jag skulle göra saffranstryffel för ett par år sedan. De hårdnade heller aldrig och fick förvaras i frysen tills precis innan man skulle äta de.
Men allt har faktiskt inte gått åt skogen. Mintchokladtryffeln som jag gjorde igår blev faktiskt en höjdare! Trevligt när något klaffar.

Just nu piffar jag det sista på julklapparna (att slå in de snyggt är ju halva grejen, och dessutom är det roligt), smuttar på glöggen, tittar på Sunes jul och njuter av granen. Simultanförmågan är på topp!


Och slutligen - ha nu fina dagar alla vänner, och till er alla:

Har nu haft tre lediga dagar efter en stor vecka med mestadels en herrans massa jobb, men även ett par trevligheter däremellan - däribland Trollflöjten på Göteborgsoperan, ett mycket trevligt avbrott.
Arbeit macht müde, helt klart. Julveckan blir också rolig..

Jag har nu också börjat känna av julstämningen. Jag tvingade nästan på mig den när jag brassade på med juliga grejor häromdagen - julkortspyssel, julig musik och sånt. Och nu har ju även kung Bore kommit ut ur garderoben. Och det med besked. Framför allt i förrgår, då han inte bara nöp en lite i kinden utan drog till med några riktiga käftsmällar (snålblåst á la Västkust). Men lite mer snö kan man ju tycka att han kunde kosta på sig om han nu ändå ska hålla på.

Nu har brorsan flyttat. Igår faktiskt. Lite ångest har man ju, får erkännas. Men jag såg så sent som igår eftermiddag att jag fått ett nytt erbjudande på en lägenhet från Boplats. Hoppas verkligen den är schysst och att det går vägen denna gången.


Här nedanför ses en liten studie i verklig stil. Tassan - en mycket graciös dam som verkligen vet hur man för sig i de fina salongerna. Eller om det var tvärtom..

Det var en mycket vacker dag att vakna till idag. Vitt av frost mest överallt och luften glittrade av små små snökristaller som for runt. En mycket angenäm syn. Några timmar senare packade jag ryggsäcken med varm choklad, bok, gamla tidningar att sitta på och en stor filt. Och kameran inte att förglömma, nördig som man är. När jag gått ut och kommit tio minuter bort så fick jag återigen uppleva det förargliga (men annars trevliga och praktiska) med att ha inbyggd minneskortläsare i datorn - man ser knappt kortet och därför är det så nedrans lätt att också glömma det där. Vilket var precis vad jag hade gjort. Vände hem för att hämta det men var snart på väg mot berget igen. 







Där satt jag i över en timme, på en av mina favoritplatser. Pimplade choklad. Knaprade på några trasiga pepparkakor. Tog lite bilder. Läste. Och njöt av solen och den frostade utsikten över staden som ligger mig så varmt om hjärtat.
En sån här dag är det det enda rätta att göra.
Efter en dryg timme där så var solen snart på väg ner och tårna började göra sig påminda i kylan. Jag stoppade ett djupfryst tuggummi i munnen och traskade hemåt.

På hemvägen kände jag den ytterst mysiga lukten av brasa, antagligen kom den från röken ur skorstenarna. Det fick mig att tänka på när jag var liten och vi brukade sitta på en filt på golvet framför brasan och ha högläsning ur "En säck full med månsken"..



Slutligen:



ur "Hjärtat får inga rynkor" av Mark Levengood