Så blev den äntligen klar. Den gröna dundermysiga mohairsjalen! Och som alltid när man stickar utan
mönster så riskerar man alltid obehaget att behöva repa upp när man kommit så pass långt att man ser
hur stor (eller liten) den egentligen blir. Så var fallet denna gång. Efter ungefär fytio varv insåg jag att
den skulle bli helt abnormt enorm. Så stor att den skulle passa lagom i storlek till Hagrid ungefär. Då insåg
jag att jag var tvungen att repa upp. Det är alltid lika trist att göra det, men det blir ju så mycket bättre
resultat. Annars blir man aldrig riktigt nöjd ändå.
Jag tvättade nyligen en av mina palestinasjalar som jag haft väldigt mycket i vinter, och jisses vad konstigt
det var när det plötsligt luktade rentvättat i näsan. Så nu när jag börjat använda den här gröna så luktar
det får i näsan istället. Ganska så trevligt.



Sjalen är stickad i två olika mohairgarner (med lite ull), varav ett krulligt med guldtrådar och bollar
här och var.