En klok man vid namn Tage Danielsson skrev:
" 'Sverige är vackert på vintern' hör man ofta. Hur vet man det? På vintern är ju Sverige täckt av snö."



Snöig iakttagelse i Göteborg, nr I.

De senaste veckorna har mestadels varit fyllda med en hel del jobb. Men även filmning av provföreställning av en finfin liten allsångsföreställning följt av (mitt första försök till) klippning av en demo. Dessa föreställningar ägde rum på en grundskola i Göteborgsområdet (i sammanhanget tämligen ointressant med namn på skolan eller var den låg mer exakt), där man till lunch fick en liten återblick i den fantastiska kulinariska fauna som frodas i det vi kallar bamba. Jag hade nästan glömt hur det var. Nästintill överkokta makaroner av sedvanligt kletig art, och till detta något som skulle föreställa varmkorv (undrade stilla vad det egentligen var i den..) samt en totalt smaklös vitkål- och morotssallad. Denna kulinariska anrättning dränktes sedvanligt i den klassiska allkryddan för att överhuvudtaget smaka någonting. Till detta även ett knäckebröd som även detta givetvis också sedvanligt piffades till med lite allkrydda, som för att trippa ännu lite längre ner down memory lane sådär, en helt vanlig fredag.


Morgonbussen på väg till jobbet brukar ofta innehålla mer eller mindre djupa funderingar om både ditten, datten och dutten. Till exempel det här med allmän hyfs som att hålla upp dörren för folk som kommer bakom. Eller andra små, men ack så irriterande beteenden som att om någon kommer och sätter sig på sätet bredvid på bussen så fortsätter man inte att sitta så extremt bredbent att man skulle få plats med en mindre elefant mellan benen.


Kul att snön börjar smälta bort nu också. Verkligen. Det kommer ju bli rena rama syndafloden när all den här snön ska smälta bort. Man får väl nobba kollektivtrafiken och börja paddla om man ska ta sig nånstans. På med vadarstövlarna och fram med kanoterna gott folk!



Snöig iakttagelse i Göteborg, nr II.


Slutligen vill jag även rekommendera ett trevligt album, "Biscuits for breakfast", med en gubbesnubbe som kallar sig för Fink. Och att be mig kategorisera musik och placera i fack och genrer är för det mesta fullkomligt värdelöst, men man skulle kunna säga att han bitvis påminner litegrann om Tingsek.





"Jag tänker, alltså gör jag mig till."