Det gick ju fint det där, en baggis faktiskt. Det gjorde mindre ont än jag hade väntat mig, och det gick snabbare än jag trodde. Och nöjd som en gnu med resultatet är jag också (tack till Freddan på City Tattoo).
Det är väl som de säger det där med män och kvinnor och smärttrösklar. Som ett exempel så har två kompisar - en av varje sort, som båda har tatuerat handlederna. Den mer kvinnliga av de berättade att hon faktiskt inte tyckte att det gjorde så himla ont, medans den mer manliga tyckte det var det värsta stället han tatuerat sig på. Då ska det väl kanske tilläggas också att varken jag eller min tjejkompis har tatuerat sig på något annat ställe än just handleden och just därför inte heller har något att jämföra med. Jag vet inte ifall jag tror på att det skulle vara sant att vi tål smärta bättre än män, det är ju individuellt snarare än könsrelaterat. Men det hade ju åtminstone varit lite kul.


En liten sneak peek för de nyfikna:

Än så länge känner jag mig ganska lugn. Mest förväntansfull. Nevositeten har inte tagit mig med storm än. Men jag tror att jag känner mig själv rätt om jag säger att den kommer överfalla mig så fort jag kliver in. Men som sagt, det hör väl till första gången. Klockan sex.
Återkommer.

Sådär ja. Första syprojektet på länge är slutfört, klart, färdigarbetat. Det känns riktigt bra. Började sy ett förkläde för ett par månader sedan, men gjorde aldrig klart det. Och då var det ändå bara själva bandet som går runt nacken som skulle göras innan det var färdigt. Så de senaste månaderna har den hängt fastnålad på den gamla provdockan som jag fick av mormor i våras. Men nu tog jag mig alltså i kragen och gjorde klart det. Och jag har använt mig av tvillingnålen för första gången, hittade den nyligen i sylådan. Mycket trevlig liten pryl. Så nu hänger förklädet på provdockan igen, fast den här gången är den klar och bara väntar på att börja användas.








Fick en idé imorse om att jag var sugen på att prova på knäckebrödsbak (apropå förkläden, eller snarare anledningen till varför man använder de). Så nu står degen och jäser tills imorgon då det blir baka av och ugnen kommer gå varm, så att säga. Återkommer med resultatet.

Sitter och lyssnar på mr Tom Waits, den briljante. Istället för att sova liksom. Albumet Blue valentine, riktigt mumsigt är det. Annars är ju även Nighthawks at the Diner riktigt soft. Eller Swordfishtrombones (som jag nämner mest för att jag gillar titeln, bortsett från att det är ett finfint album alltså). Eller nästan vilken annan som helst av alla hans skivor..



Och när vi ändå är inne på herr Waits så tycker jag ni ska kika på följande video, http://www.youtube.com/watch?v=EOrG1r3S6ZA, underfundigt och helt i min smak.

Fast nu börjar det bli tungt i ögonen. Tänderna är förutseende nog redan borstade så det är bara att hoppa i bingen.

Nu är ordningen återställd bland bilderna här på bloggen och pixlighetsproblemet är löst. Jag har även passat på att piffa till och flytta om lite och ändra lite här och där för att bilderna ska komma mer till sin rätt.



Här är Tassan i juni förra året, ca 4 veckor gammal. Så söt så man smälter. Upphittat när jag bläddrade bland gamla foton.

Här kommer några bilder från sommarens Way out west i Göteborg. Främst är det från konserten med Amadou & Mariam.

Nu snackar vi vuxenpoäng. Fick brev hem idag om pensionsvalet. Herregud alltså. Så nu sitter jag här och försöker sätta mig in i det. Jädrans snårigt alltså. Kan man inte bara få välja att lägga pengarna i madrassen istället? Där blir de ju åtminstone inte mindre..



Jag fick även ett stort och hyfsat tjockt brev från Statistiska centralbyrån, innehållande en 26 sidor fet "..vetenskaplig förskningsstudie om mobiltelefoni och hälsa". Detta spännande frågehäfte inleds med frågor såsom "Hur många minuter pratade du i mobiltelefon under följande år?" och "När började du prata i mobiltelefon minst en gång per vecka?". Följt av frågor om huvudvärk, hörsel, minne, rökning och annat skojsamt. Mycket spännande. Nu vet jag i alla fall vad jag kan sysselsätta mig med ifall jag skulle få det exceptionellt tråkigt framöver.
Det är ett verkligt äventyrligt liv jag lever.

Jag fick ett mycket underligt telefonsamtal igår när jag var hos Carro.

- Hej, det är Joanna.
- Hej! Ni har beställt en safari för imorgon?
- ..eeh, nej. Det har jag inte.
- Så ni är inte i Gambia?
- ..näe, inte direkt.

Mycket märkligt.
Fast det skulle säkert varit väldigt trevligt. Varmt och sånt. Lite coola djur.



Tissetatten. Tassan med finfin bakbenföring på min säng.